- Han är typ perfekt! Hans hår, hans ögon, hans personlighet, hans... allt! förklarade jag för Jennifer efter att jag hade fått frågan hur Erik var. Vi hade träffats i centrum för att sedan gå och sätta oss på ett café. 

- Men jag trodde att du inte trodde på kärlek.

- Det gjorde jag inte heller. Förrän jag träffade Erik. 

- Hur går det med honom då?

- Vi ska träffas igen imorgon innan han åker hem till Umeå

- Bor han så långt bort?

- Egentligen bor han i USA men han bor hos sin pappa här i Sverige just nu. 

- Jahaa, så har han en gullig amerikansk accent då?

- Jag måste erkänna att jag vet inte, jag har inte hört honom prata engelska. sa jag och smuttade på mitt kaffe som hade sjunkit till drickbar värme. 

- Men du måste ju be honom att prata lite engelska för dig! så du får höra. Engelska brukar ju vara skitgulligt!

- Jag vet! Jag har bara träffat honom en gång så jag har inte hunnit. 

- Är du kär?

- Jag tror det. Jag längtar efter honom hela tiden. Men jag har ingen erfarenhet av det så jag hoppas att det är rätt känsla.

- Det tror jag. Så känner jag för min kille också. verkar det som om han gillar dig också?

- Ja, det verkar som det. Det känns så i alla fall. 

- naaw vad gulligt. Jag älskar sånna här kärleks historier

- Men du får inte säga något om det till Alice!

- Nej jag lovar.

- Hedersord?

- Hedersord och samvete.

- Bra! Hur är det med dig annars då? frågade jag och reste mig upp för att gå

- Jo men det funkar väl. Hur är det med dig då? frågade Jennifer och reste sig också upp

- Det knallar och går. svarade jag och klev genom cafédörren ut i kylan. Jag längtade efter Eriks värme. 

Just nu har det stått still på bloggen här ett tag. 

det är bara för att jag har fått totalt hjärnsläpp jag har ingen aning vad jag ska skriva. 

Just nu känns det bara som om jag vill ge upp 

men eftersom många säger att de vill fortsätta veta vad som händer så ska jag ha en omröstning 

Ni får rösta och resultatet blir som ni röstar. 

Röstar ni för att jag ska fortsätta kommentera med ett: JA

Vill ni att jag ska börja om på en ny skriv: Nej 

Jag hoppas att ni röstar utifrån hjärtat och inte som alla andra har röstat :P

tack så mkt på förhand 

//Magdah

Jag vaknade nästa dag och ville redan att det skulle vara kväll. För det var nu Onsdag och jag ville träffa Erik igen. Jag klev upp, gick till köket och gjorde mig frukost. Medan jag åt funderade jag på vad jag skulle göra för att fördriva tiden den här dagen. Dagen skulle bli så seg om jag inte gjorde något för jag tänkte bara på Erik när jag inte hade något att göra. Jag ringde Jennifer och frågade henne om hon ville göra nått. Det ville hon. Vi bestämde att vi skulle träffas en halvtimme senare i centum. Hon ville bestämt veta hur det gick med Erik som jag jämt pratade om, och det skulle hon få höra. 

  När jag kom in i huset igen började jag fundera. Vad var det för känsla som jag kände inom mig? Jag var glad, en bubblande glädje som kom varje gång jag tänkte på Erik. Var det kärlek? Om det var kärlek, ville jag ens vara kär? Jag hade slagit vad och jag ville ju vinna vadet. Men jag måste ju försöka hitta kärleken och det verkade som om jag hade gjort det. Jag trodde inte på kärlek hur kunde det då komma sig att jag var kär. Kärlek måste vara äkta. Eller så är det jag som blandar ihop känslor. Men jag har aldrig känt såhär förut. Jag bestämde mig för att ge Erik en chans i alla fall.

  Två minuter efter att jag hade kommit hem fick jag ett sms. 

"Jag saknar dig redan och jag hoppas att vi träffas någon fler gång!"

Det var från Erik. Han var så gullig och jag var nog tvungen att erkänna mig besegrad av Alice. Jag gick upp på mitt rum och gick och lade mig i sängen. Det enda som jag kände saknades var Erik. 

Redan nästa dag ringde Erik mig. 

- Hej Stephenie!

- Hej!

- Hur mår du?

- Ganska bra. Är bara lite trött efter gårdagen. Själv då?

- Jo det är ganska bra. Jag undrade om du ville träffa mig på Torsdag igen?

- Det skulle jag gärna vilja göra. 

- Vad glad jag blir. 

- Jag också.

- Skulle jag kunna hämta dig någon gång vid fyra?

- Ja det går bra.

- Ha det bra tills dess.

- Du också

- Puss och kram.

- Puss.

  Jag hade inte behövt göra någonting för att fixa en till träff med honom. Han hade ringt mig och velat träffa mig igen. Betydde det att han gillade mig? Jag ville så gärna tro att han gillade mig som jag gillade honom. Vad skulle vi göra den här gången? Jag hoppades att vi skulle ha like trevligt som förra gången i alla fall. Nu var jag bara tvungen att ringa Alice och erkänna mig besegrad. Men det fick vänta ett tag. Just nu var jag nöjd med livet precis som det var. 

Jag lade mig ned på min säng och tänkte på Erik. Jag tänkte på hans breda fina leende, på hans perfekta kroppsbyggnad, hans perfekta hår och på hans perfekta personlighet. Kunde man vara mer perfekt? Vem ville inte vara kär i Erik? 

När han hjälpt mig ut ur bilen erbjöd Erik mig armen. Jag accepterade den. Vi gick framåt på den röda mattan. Vart var jag ? När vi klev in genom dörren var det packat med folk. Vi köpte varsin coca cola och satte oss vid ett bord. Allt kändes så normalt ända tills jag frågade: 

- Vad är det här för ställe? 

- Jo.... det är ett dansställe. svarade han

- Vadå för dansställe?

- Jag har ganska nyligt blivit känd i USA, och när jag bestämde att jag skulle träffa dig trodde jag att jag kunde ta dig till ett normalt ställe. Men sedan så blev jag inbjuden hit till den här dagen.  

- Jaha, varför kunde du inte säga det när du skickade det allra första mailet till mig?

- För jag ville att du skulle vilja träffa mig för den jag är och inte för att jag är känd. 

- Okej, det var ju en bra sak i alla fall. Men nu när jag vet, varför är du känd?

- Jag har huvudrollen i en nyutkommen film. 

- Så du är alltså skådespelare?

- Ja.

- Men varför gjorde du inte debut i Sverige?

- För min mamma bor i USA och min pappa bor i Sverige och när jag blev känd fick jag jättemånga stalkers. Så jag och mina föräldrar kom överrens om att jag skulle flytta hit till Sverige i hemlighet ett tag. 

- Jaha okej.

- Ska vi dansa? frågade han

- Ja tack. 

Vi gick upp på dansgolvet och började dansa. Jag hade jättetrevligt och tiden gick. Tillslut blev jag trött och jag och Erik gick och satte oss vid ett bord. Vi pratade och pratade och pratade. Erik var en kille som jag kunde vara mig själv med. Han var jättetrevlig.

Tiden gick jättefort och när klockan blev tillräckligt mycket så tog Erik mig till limousinen och vi åkte hem till mig. Färden från dansen till mitt hus kändes jättekort. Jag hade haft så trevligt med Erik och nu skulle vi säga hejdå för den här gången. Jag hoppades på att få träffa honom fler gånger och att han också ville träffa mig fler gånger. 

  Erik hjälpte mig ur bilen när vi var framme. 

- Tack jag hade jättetrevligt inatt. sa jag 

- Jag också tack för att jag fick träffa dig och jag skulle gärna vilja träffa dig igen. 

- Det skulle jag också vilja. Vi får maila varandra. 

- Ja det får vi göra. Ha det bra. sa han 

- Detsamma. svarade jag och gav honom en puss på kinden. 

Erik klev in i bilen och åkte iväg. Jag hade haft mitt livs bästa natt. 

Mina händer skakade och jag hade fjärilar i magen. Det var den fjärde November och vilken minut som helst nu så skulle Erik komma och hämta mig. Jag skulle för första gången träffa honom i verkligheten. Vi skulle gå på ett dansställe i stan. Jag hade aldrig varit där förut men Erik -som tydligen hade en moster som bodde här i Malmö som han hälsat på- hade varit där flera gånger. Medan jag väntade så satte jag mig vid datorn och kollade om jag hade fått något svar av någon av de andra som jag skickat mail till. Fortfarande inget svar och det hade gått en månad. Plötsligt skars tystnaden i huset av ringklockan. Jag sprang ner till dörren och öppnade. Där stod han. Erik. Han hade brunt kort hår och bruna ögon. På sig hade han en jättesnygg t-shirt och ett par jeans. Fastän han hade så lediga kläder såg han jättebra ut. Han var inte kort men inte lång heller, han var precis lagom. 

- Hej. sa jag

- Hej är Stephenie hemma? frågade han

- Det är jag. 

- Jaha. Det är jag som är Erik. sa han och räckte fram handen. 

- Ja det är jag som är Stephenie. svarade jag och skakade han med honom. 

- Ska vi gå? frågade han och erbjöd mig armen. 

- Gärna. sa jag och accepterade han arm. 

Vi gick ut genom dörren och när jag såg vad vi skulle åka i tappade jag andan. En limousin! En chaufför stod bredvid dörren och öppnade den åt oss. Erik lät mig gå in först och kom sedan efter mig. I bilen pratade vi om allt möjligt. Resan tog en stund. Men vi hade jättetrevligt. Jag kunde verkligen vara mig själv med Erik från första början. Det kanske var det som var kärlek. Någon man kan vara sig själv med i alla stunder. 

  Tillslut var vi framme. Chauffören öppnade dörren Erik klev ur och hjälpte mig ut ur bilen. Under mig såg jag en röd matta och när jag tittade upp såg jag en hel hord av fotografer. Vad var det här för ställe och vem var Erik egentligen? Jag började dra mig in i bilen igen. 

- Bli inte rädd nu Stephenie. Kom ut igen. sa Erik

- Okej. svarade jag. 

- Le bara och se glad ut så ska jag förklara sen. 

Jag klev ur bilen och log. 

- Stephenie vad du verkar frånvarande. Sa Melissa till mig

- ööhhh.... va?

- Du verkar frånvarande. 

- Jaha ehm ja. 

- Varför känns det som om du svävar i det blå? frågade Emelie

- Jag vet att det här kan låta lite konstigt men jag har slagit vad. svarade jag

- Med vem då ? fråga de Melissa

- Med Alice. 

- Vad har ni slagit vad om?

- Jag ska försöka hitta kärleken på internet. 

- Men du tror ju inte ens på kärlek. konstaterade Emelie

- Jag vet. Men det kan vara värt ett försök. 

- Men att du har slagit vad ger inte svar på varför du verkar sväva i det blå. 

- Jo det är så att jag har hittat en kille som verkar rätt schysst så jag funderar på om man kanske skulle ta och träffa honom. 

- Det verkar som en bra idé. sa Emelie

- Ja man måste ju lära känna varandra. sa Melissa

- Precis, men jag måste hem och se om han har svarat på mitt mail.

- Okej. Lycka till med sökandet.

- Tack. Vi hörs 

Jag gick ut från restaurangen som vi hade suttit på och begav mig hemåt. Väl innanför dörren kunde jag inte hålla mig i normal takt längre. Jag sparkade av mig skorna, behöll jackan på och sprang upp till datorn. 2 mail. 

Hej Stephanie!

Vad trevligt att du svarade så snabbt. 

Jag ser fram emot att lära känna dig bättre också. 

Du verkar vara en schysst tjej. 

MVH

Erik.

Hej Stephanie!

Jag har suttit och funderat ett tag. 

Det vore roligt att träffa dig. 

Vad skulle du säga om att träffas och gå och äta någonstans någon gång?

Hör av sig snart

MVH

Erik.

Två mail av en och samma person. Men han verkade jättetrevlig och på bilden som han hade på hemsidan såg han inte så dum ut. Kanske skulle man ta och träffa honom. Jag skyndade mig att svara 

Hej Erik!

Tack för dina mail.

Det vore jätteroligt att träffa dig också. 

Jag skulle verkligen kunna tänka mig att gå ut på restaurang någon gång. 

Men det skulle vara bra om du kunde ta dig hit. 

Jag är ledig den 4 November. 

Om du skulle vilja träffas då så skicka ett mail så snabbt som möjligt. 

MVH

Stephanie

Jag skickade mailet, jag hade gått med på att träffa honom. Han var den enda som hittills hade svarat. Vad i hela friden hade jag gett mig in på? 

Fireflies av Owl city. 

är med i inlägget som heter "början"