Julen var över och jag och Erik hade gått tillbaka till vårat "normala" liv i USA och levt så i ungefär ett år. Filmen var färdig och jag hade jättemycket fritid. Den fritiden använde jag till att umgås med mina nya bekantskaper här i USA och till att umgås med Erik. Just den här kvällen hade han gjort planer med mig(jag visste endast att vi skulle gå ut). Han hade tydligen bokat familjens limousin som de endast använde till större evenemang. Så jag blev chockad när jag såg limousinen genom mitt sovrumsfönster. Erik knackade på min dörr och bad mig byta till min röda aftonklänning, den som jag hade tänkt ha på filmpremiären. Jag gjorde som han bad mig och gick sedan ut till Erik som gav mig en röd ros. 

Chauffören tog oss till stället där filmen skulle ha premiär men vad jag visste så skulle filmen ha premiär nästa vecka. Men utanför stod fotografer och stora skyltar med affischer för filmen var uppsatta. Bilen stannade och Erik klev ur. Han erbjöd mig hjälp ut ur limousinen, precis som på våran första dejt. Men den här gången skulle jag inte behöva hoppa in i bilen igen. Den här gången var jag inte orolig, jag hade Erik vid min sidan. När jag klev ut ur bilen började fotograferna fota hysteriskt. Jag insåg plötsligt att det här var prämiärkvällen för filmen, en vecka tidigare än jag hade trott. Jag och Erik ställde oss för att ge fotograferna en pose och gick sedan in i byggnaden. Vi tog ett bord och väntade på att det skulle börja.

Efter ungefär 10 minuter tog våran producent en mick och började det hela. Han välkomnade alla och gav ordet till regissören. Regissören tackade en hel del personer som gjort det möjligt. Sedan fick vi se filmen, filmen som jag hade huvudrollen i. När filmen var slut satt jag spänt och väntade på publikens reaktion. Vad jag förstod så älskade de filmen för de jublade långt efter att filmen slutat.