Just nu har det stått still på bloggen här ett tag. 

det är bara för att jag har fått totalt hjärnsläpp jag har ingen aning vad jag ska skriva. 

Just nu känns det bara som om jag vill ge upp 

men eftersom många säger att de vill fortsätta veta vad som händer så ska jag ha en omröstning 

Ni får rösta och resultatet blir som ni röstar. 

Röstar ni för att jag ska fortsätta kommentera med ett: JA

Vill ni att jag ska börja om på en ny skriv: Nej 

Jag hoppas att ni röstar utifrån hjärtat och inte som alla andra har röstat :P

tack så mkt på förhand 

//Magdah

Jag vaknade nästa dag och ville redan att det skulle vara kväll. För det var nu Onsdag och jag ville träffa Erik igen. Jag klev upp, gick till köket och gjorde mig frukost. Medan jag åt funderade jag på vad jag skulle göra för att fördriva tiden den här dagen. Dagen skulle bli så seg om jag inte gjorde något för jag tänkte bara på Erik när jag inte hade något att göra. Jag ringde Jennifer och frågade henne om hon ville göra nått. Det ville hon. Vi bestämde att vi skulle träffas en halvtimme senare i centum. Hon ville bestämt veta hur det gick med Erik som jag jämt pratade om, och det skulle hon få höra. 

  När jag kom in i huset igen började jag fundera. Vad var det för känsla som jag kände inom mig? Jag var glad, en bubblande glädje som kom varje gång jag tänkte på Erik. Var det kärlek? Om det var kärlek, ville jag ens vara kär? Jag hade slagit vad och jag ville ju vinna vadet. Men jag måste ju försöka hitta kärleken och det verkade som om jag hade gjort det. Jag trodde inte på kärlek hur kunde det då komma sig att jag var kär. Kärlek måste vara äkta. Eller så är det jag som blandar ihop känslor. Men jag har aldrig känt såhär förut. Jag bestämde mig för att ge Erik en chans i alla fall.

  Två minuter efter att jag hade kommit hem fick jag ett sms. 

"Jag saknar dig redan och jag hoppas att vi träffas någon fler gång!"

Det var från Erik. Han var så gullig och jag var nog tvungen att erkänna mig besegrad av Alice. Jag gick upp på mitt rum och gick och lade mig i sängen. Det enda som jag kände saknades var Erik. 

Redan nästa dag ringde Erik mig. 

- Hej Stephenie!

- Hej!

- Hur mår du?

- Ganska bra. Är bara lite trött efter gårdagen. Själv då?

- Jo det är ganska bra. Jag undrade om du ville träffa mig på Torsdag igen?

- Det skulle jag gärna vilja göra. 

- Vad glad jag blir. 

- Jag också.

- Skulle jag kunna hämta dig någon gång vid fyra?

- Ja det går bra.

- Ha det bra tills dess.

- Du också

- Puss och kram.

- Puss.

  Jag hade inte behövt göra någonting för att fixa en till träff med honom. Han hade ringt mig och velat träffa mig igen. Betydde det att han gillade mig? Jag ville så gärna tro att han gillade mig som jag gillade honom. Vad skulle vi göra den här gången? Jag hoppades att vi skulle ha like trevligt som förra gången i alla fall. Nu var jag bara tvungen att ringa Alice och erkänna mig besegrad. Men det fick vänta ett tag. Just nu var jag nöjd med livet precis som det var. 

Jag lade mig ned på min säng och tänkte på Erik. Jag tänkte på hans breda fina leende, på hans perfekta kroppsbyggnad, hans perfekta hår och på hans perfekta personlighet. Kunde man vara mer perfekt? Vem ville inte vara kär i Erik? 

När han hjälpt mig ut ur bilen erbjöd Erik mig armen. Jag accepterade den. Vi gick framåt på den röda mattan. Vart var jag ? När vi klev in genom dörren var det packat med folk. Vi köpte varsin coca cola och satte oss vid ett bord. Allt kändes så normalt ända tills jag frågade: 

- Vad är det här för ställe? 

- Jo.... det är ett dansställe. svarade han

- Vadå för dansställe?

- Jag har ganska nyligt blivit känd i USA, och när jag bestämde att jag skulle träffa dig trodde jag att jag kunde ta dig till ett normalt ställe. Men sedan så blev jag inbjuden hit till den här dagen.  

- Jaha, varför kunde du inte säga det när du skickade det allra första mailet till mig?

- För jag ville att du skulle vilja träffa mig för den jag är och inte för att jag är känd. 

- Okej, det var ju en bra sak i alla fall. Men nu när jag vet, varför är du känd?

- Jag har huvudrollen i en nyutkommen film. 

- Så du är alltså skådespelare?

- Ja.

- Men varför gjorde du inte debut i Sverige?

- För min mamma bor i USA och min pappa bor i Sverige och när jag blev känd fick jag jättemånga stalkers. Så jag och mina föräldrar kom överrens om att jag skulle flytta hit till Sverige i hemlighet ett tag. 

- Jaha okej.

- Ska vi dansa? frågade han

- Ja tack. 

Vi gick upp på dansgolvet och började dansa. Jag hade jättetrevligt och tiden gick. Tillslut blev jag trött och jag och Erik gick och satte oss vid ett bord. Vi pratade och pratade och pratade. Erik var en kille som jag kunde vara mig själv med. Han var jättetrevlig.

Tiden gick jättefort och när klockan blev tillräckligt mycket så tog Erik mig till limousinen och vi åkte hem till mig. Färden från dansen till mitt hus kändes jättekort. Jag hade haft så trevligt med Erik och nu skulle vi säga hejdå för den här gången. Jag hoppades på att få träffa honom fler gånger och att han också ville träffa mig fler gånger. 

  Erik hjälpte mig ur bilen när vi var framme. 

- Tack jag hade jättetrevligt inatt. sa jag 

- Jag också tack för att jag fick träffa dig och jag skulle gärna vilja träffa dig igen. 

- Det skulle jag också vilja. Vi får maila varandra. 

- Ja det får vi göra. Ha det bra. sa han 

- Detsamma. svarade jag och gav honom en puss på kinden. 

Erik klev in i bilen och åkte iväg. Jag hade haft mitt livs bästa natt.