Det var jul och jag var hemma. Mina föräldrar hade godkänt att jag flyttade till usa och bodde hos Erik medan vi filmade och att jag även skulle få gå skola där. De senaste månaderna hade varit helt otroliga. Jag hade ett jobb jag älskade, jag var kär och jag fick vara med Erik varje dag. Mina nya vänner tyckte om mig minst lika mycket som mina gamla. Inte för att jag gillade de nya mer men de var de som var närmast mig just nu. Mina gamla vänner hade hälsat på mig en gång men de trivdes inte lika bra i usa som jag gjorde. Det gick jättebra att gå skola och jobba med filmen samtidigt. Jag gjorde proven hemma när jag inte kunde vara på skolan och jag läste på till proven mellan tagningarna. Fastän mina föräldrar hade trott att det skulle bli jobbigt för mig så gick det relativt bra.

 Utan för mitt fönster hemma i Sverige låg det nu högar med snö och jag kunde knappt bärga mig för morgondagen. På nedervåningen hade vi en julgran som var klädd med diverse julpynt och under den fanns julklappar i högar. I år var vi otroligt många fler än vi brukade vara. Erik, Elisabeth, Liam som var Elisabeths pojkvän och Eriks mamma Mary hade följt med mig hem. Det enda som egentligen saknades nu var... ingenting. Allting var så perfekt.

- Jag kan inte tro det! sa jag helt chockad när jag hade läst vad som stod i brevet Erik kom med en dag senare. Hur kunde de välja mig? Jag hade ingen talang alls!

- Men det tyckte regissören. svarade han mig 

- Hur är det möjligt? Jag var fortfarande i chocktillstånd. 

- Du var värd den här rollen. sa Elisabeth.

Jag hade för en dag sedan sökt en roll till en ny storfilm. Jag hade inte alls räknat med att få rollen. Möjligen skulle jag kanske få en roll som kanske går förbi kameran en gång i filmen. Men jag hade aldrig trott att jag skulle få huvudrollen. Det var därför jag nu var i chocktillstånd och Erik och Elisabeth hans syster fick försöka att övertyga mig om att det var på riktigt. Den enda nackdelen med den här rollen var att den var i Usa. Eller i alla fall så skulle vi börja i usa. Sedan skulle vi bege oss till Spanien och Italien för att spela in. Jag skulle missa mycket av skolan. Men det skulle vara så roligt att spela in en film. Plus att jag har huvudrollen. Det skulle bli en livserfarenhet. 

 Jag hade under dagen fått se Eriks hus träffat alla hans syskon och hans trevliga jättegulliga mamma. Efter en jättegod middag hade jag och Erik tagit en promenad i kvarteret där han bodde. Han bodde i ett rikemanskvarter hade jag konstaterat på direkten. Men kvarteret var mysigt ändå. Inte som alla rikemanskvarter såg ut på film och tv. Här kände jag mig hemma och här skulle jag få bo ett tag framöver. 

för er som inte lagt märke till det så har jag en ny header igen :P

den här gången tackar vi Melissa för min header 

hennes blogg hittar ni här

Jag rekomenderar hennes blogg :P

den är faktiskt väldigt bra :D  

Jag och Erik satt i ett flygplan påväg någonstans. Han hade vägrat berätta för mig vart vi skulle. Starten hade gått bra fastän jag hade varit jättenervös. 

- Snälla Erik nu kan du väl säga vart vi ska. sa jag till honom efter att vi suttit i planet en stund. 

- Okej. svarade han med eftertänksam röst. Som om han inte visste vad han skulle säga. 

- Kom igen nu då. sa jag till honom när han tänkt efter en stund. 

- Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det. 

- Men det är väl bara att säga. Jag ska inte bli sur. Jag lovar.

- Låt mig fundera en stund på hur jag ska säga. 

- Okej. sa jag och blev tyst. 

- Men Erik nu får du ta och säga det till henne annars så säger jag det. Sa Elisabeth efter en stunds otålig tystnad. 

- Okej. Stephenie. sa han och vände sig mot mig. 

- Ja? 

- Lova att inte bli sur på mig. 

- Ja jag har redan lovat. 

- Vi ska till usa.

- Jaha och? 

- Vi ska på audition till en film. 

- Men vad bra för dig. sa jag och var faktiskt riktigt glad för att jag fick följa med honom. 

- Du ska också få söka en roll. viskade han så tyst att jag nästan inte hörde vad han sa. Jag blev helt chockad.

- Jag..... i en film?

- Ja om du får rollen. 

- Hur... jag hann inte avsluta meningen

- Jag tänkte att de kanske vore kul om vi sökte tilsammans. Men du måste inte söka om du inte vill 

- Okej men jag vill gärna. svarade jag och blev tyst. Jag var helt i chocktillstånd. Jag i en film. Efter en stund blev jag glad för den här chansen.

har vunnit en header :D 

den är lite suddig jag vet men aja 

jag vill tacka http://ceciliadarling.bloggplatsen.se/för att jag vann headern

kolla in på hennes blogg för den är faktiskt bra :D 

- Men nu måste du ju berätta vart vi ska. sa jag 

- Nej inte förrän vi har satt oss i planet. svarade han och jag såg på honom att han tyckte att det här var roligt.

- Okej. sa jag och försökte dölja min nervositet - jag hade aldrig flygit förut - och jag verkade lyckas ganska bra. Erik nämnde i alla fall inget om det. 

Vi gick in i flygplatsen men vi gick inte till incheckningen. Jag blev förvånad. 

- Vars ska vi gå? frågade jag osäkert

- Till flygplanet. 

- Men måste vi inte checka in?

- Nej du ska få se. 

- Okej. sa jag bara men jag blev jätteförvånad. 

Erik ledde mig ut genom en dörr och sedan till ett stort vitt flygplan. Vi blev mötta av en man i 30års åldern som pratade engelska. Han var jättetrevlig och tog hand om vårat bagage. Jag och Erik klev in i flygplanet. Men det var bara vi två mannen som hade tagit hand om vårat bagage och två till där. De två andra var en tjej som såg ut att vara några år äldre än mig och en Kille som var i ungefär samma ålder. Erik och tjejen möttes mitt i gången och gav varandra en stor kram. Jag kom lite efter Erik och var nervös för det här hade han inte nämnt någonting om. 

- Stephenie kom och hälsa på min syster Elisabeth. Sa Erik och vände sig mot mig. 

- Hej. sa tjejen och tittade mot mig

- Hej. svarade jag och gick fram till henne. När man visste att de var syskon kunde man faktiskt de att de var ganska lika. De hade samma ögonfärg och de hade endel lika drag i ansiktet. Hade de inte varit syskon så hade det varit en typisk tjej som sådana som Erik brukade gilla. 

- Hur är det? frågade hon mig.

- Det är bara bra. Kanske du kan säga mig vars vi ska ? jag svarade henne med en fråga. Hon kollade frågande på Erik och sedan svarade hon.

- Jag har lovat att inte berätta för dig. 

- Okej. sa jag och vände mig mot Erik. Men du sa att du skulle säga det på planet. Så skulle jag kunna få veta det nu? 

- Snart. svarade han. 

Jag öppnade dörren och där stod Erik, jag kunde inte hindra ett leende formas på mina läppar. Han var mer perfekt än jag minns honom. Den här gången hade han en svart t-shirt med vitt tryck och ett par Jeans. 

- Hej! sa jag 

- Hej! är du klar?

-Nästan. Men kan jag inte få veta vart vi ska?

- Nej inte förrän om... Han kollade på sin klocka.... Om cirka 10 minuter.

- Okej... varför inte än?

- För jag vill att det ska vara en överraskning.

- Okej. Nu är jag helt klar. 

- Då går vi. sa han och erbjöd mig armen. Jag accepterade den och sen gick vi till samma limousin som vi hade åkt i förra gången. Det var mörka rutor på bilen och det var mörkt ute. Vilket resulterade i att jag inte såg vart vi var påväg. 

- Snälla Erik kan du inte säga vart vi ska? frågade jag honom

- Nej. svarade han. Jag har ju sagt att det ska vara en överraskning.

- Snällasnällasnälla!

- Nej. Nu är vi framme. 

- Oj! tog det så kort tid?

- Nej vi ska fortsätta med annat färdmedel. 

- Jaha. sa jag men förstod ingenting förrän jag klev ur bilen. Vi var på flygplatsen. Ska vi flyga någonstans?

- Ja. svarade Erik och det glimtade till i hans ögon

Jag vaknade upp nästa morgon med ett leende på läpparna. Idag var det Torsdag och jag skulle få träffa Erik igen. Han var som min egen sol. Jag blev glad så fort jag tänkte på honom. Plötsligt ringde min mobiltelefon. Dolt nummer. Jag vägde telefonen i handen en stund innan jag svarade.

- Ja hallå!? 

- Hej Stephenie. Det är Erik. sa personen i andra änden

- Jag hör de. svarade jag och lös upp

- Jag tänkte bara höra om du ville träffas lite tidigare än planerat?

- Ja visst. svarade jag lite halvt chockat. vadådå? 

- Jag ska ta dig till ett ställe.

- Okej. 

- Så jag hämtar dig vid ungefär halv 7 blir det bra?

- Ja det blir jättebra. sa jag och log ännu större än förut. 

- Och en sak till.

- Vadå?

- Packa en väska med lite kläder för helgen. 

- Okej... varför då? sa jag och blev jätteförvånad.

- Du får se. Det blir en överraskning. svarade han

- Okej. 

- Ha det bra så syns vi senare. 

- Desamma. 

- Pusshej

- Puss

Erik var så gullig. Jag blev alltid så glad när jag pratade med honom. Jag gick in i badrummet och ställde mig i duschen. Det varma vattnet trängde in i huden på mig och jag kände mig levande. Det fanns inget härligare än att duscha i riktigt hett vatten. Jo en sak var härligare. Det var att vara med Erik. Han utstrålade en trygghet som inte fanns hos någon annan. 

Dagen gick segt. Jag hann göra så mycket, jag hann till och med städa köket 2 gånger och packa en väska som Erik hade sagt att jag skulle göra. När klockan blev 6 började jag göra mig i ordning. Jag tog fram kläderna jag skulle ha, sminkade mig och till sist tog jag på mig mina kläder. Jag hade valt ett par vita byxor och en marinblå topp. När jag var klar var klockan 20 över 7 så snart skulle Erik komma. Medan jag stod och betraktade mig i spegeln så funderade jag på vad vi skulle göra. Erik hade inte velat avslöja någonting. Mitt i mina funderingar ringde det på dörren.