- Han är typ perfekt! Hans hår, hans ögon, hans personlighet, hans... allt! förklarade jag för Jennifer efter att jag hade fått frågan hur Erik var. Vi hade träffats i centrum för att sedan gå och sätta oss på ett café. 

- Men jag trodde att du inte trodde på kärlek.

- Det gjorde jag inte heller. Förrän jag träffade Erik. 

- Hur går det med honom då?

- Vi ska träffas igen imorgon innan han åker hem till Umeå

- Bor han så långt bort?

- Egentligen bor han i USA men han bor hos sin pappa här i Sverige just nu. 

- Jahaa, så har han en gullig amerikansk accent då?

- Jag måste erkänna att jag vet inte, jag har inte hört honom prata engelska. sa jag och smuttade på mitt kaffe som hade sjunkit till drickbar värme. 

- Men du måste ju be honom att prata lite engelska för dig! så du får höra. Engelska brukar ju vara skitgulligt!

- Jag vet! Jag har bara träffat honom en gång så jag har inte hunnit. 

- Är du kär?

- Jag tror det. Jag längtar efter honom hela tiden. Men jag har ingen erfarenhet av det så jag hoppas att det är rätt känsla.

- Det tror jag. Så känner jag för min kille också. verkar det som om han gillar dig också?

- Ja, det verkar som det. Det känns så i alla fall. 

- naaw vad gulligt. Jag älskar sånna här kärleks historier

- Men du får inte säga något om det till Alice!

- Nej jag lovar.

- Hedersord?

- Hedersord och samvete.

- Bra! Hur är det med dig annars då? frågade jag och reste mig upp för att gå

- Jo men det funkar väl. Hur är det med dig då? frågade Jennifer och reste sig också upp

- Det knallar och går. svarade jag och klev genom cafédörren ut i kylan. Jag längtade efter Eriks värme.